Alla kategorier › Bolagsrätt ›

Tvångslikvidation vid kapitalbrist

Tvångslikvidation vid kapitalbrist innebär att att ett aktiebolag kan komma att tvångslikvideras om aktiekapitalet understiger en viss nivå.

Ett bolag i ekonomisk kris hamnar lätt i en ond cirkel och kan tvingas till en tvångslikvidation vid kapitalbrist. Inte sällan lockas bolaget att fortsätta verksamheten i hopp om att ekonomin ska komma på fötter. Styrelsen har till uppgift att handha bolagets ekonomi så att fordringsägares intressen inte blir lidande. i efterhand kan det dock vara svårt att utkräva skadestånd av styrelseledamöter som kört bolaget vidare i gamla hjulspår. För det första kan det vara svårt att fastställa om och när en styrelseledamot varit passiv (oaktsam). För det andra har en borgenär ofta svårt att bevisa förlustens omfattning.

25:13 aktiebolagslagen (ABL) syftar till att tvångslikvidation vid kapitalbrist ska undvikas och särskilda bestämmerlser innan bolag hamnar i allvarliga betalningssvårigheter. Annorlunda uttryckt verkas bestämmelserna för att ny förmögenhet tillförs bolaget för dess fortsatta drift.

Aktivitetsplikten för att undvika tvångslikvidation vid kapitalbrist

Förenklat är syftet med reglerna i 25:13-20 ABL att sätta press på styrelsen att ta itu med kapitalbristen. Styrelsen ska övervaka at det bundna kapitalet hålls täckte åtminstone till hälften och vid eventuell brist ge aktieägarna en möjlighet att fylla på med förmögenhet. Det är således inte fråga om ett villkorslöst tvång för bolaget att upphöra med sin verksamhet.

Startpunkten för aktivitetsplikten är att styrelsen har fog för uppfattningen att mer än halva aktiekapitalet är förbrukat. Detta är en flaskhals som måste passeras för att styrelsen senare ska göras betalningsansvarig. Med tanke på att ett bolags ekonomi ofta är kompliceras – och att sönderfallet många gånger sker snabbt – kan man inte säga att styrelsen har tt strikt kontrollansvar för den del av aktiekapitalet som saknar förmögenhetstäckning.

Förståelsen av 25:13 ABL underlättas om den kritiska gränsen beskrivs med en enkel modell:

(tillgångar/skulder)/Aktiekapital < 0,5.

Det gäller således att avgöra om bolagets aktiekapital saknar täckning med eget kapital mer än 50%. Vi måste med andra ord beräkna bolagets förmögenhet genom att från summan tillgångar av olika slag dra bolagets skulder och andra åtangen.

Kontrollbalansräkning

Reglerna i 25:13 ABL sätter alltså press på styrelsen att agera. i det första steget ska kapitalbristens omfattning kartläggas och aktieägarna informeras om bolagets situation. Detta är förklaringen till kravet på att en kontrollbalansräkning “genast” måste upprättas och att denna – förutsatt att den kritiska gränsen passerats  – ska föreläggas aktieägarna på en stämma. Styrelsen ansvarar för att kontrollbalansräkningen upprättas.

Kontrollstämma 1 – prövning och rådrumsfrist

Vi antar nu att kontrollbalansräkning visar att den kritiska gränsen passerats. I så fall ska styrelsen “snarast möjligt” överlämna balansräkningen till bolagsstämman, 25:15 ABL. Syftet är att aktieägarna ska informeras om bolagets besvärliga situation. För att hindra fusk från styrelsens sida ska balansräkningen granskas av bolagets revisor (om sådan ska finnas).

På kontrollstämma 1 ska aktieägarna fundera över bolagets framtid. Men denna prövning innebär förstås inte att belsut om likvidation måste fattas, 25:15 ABL. Det behövs ofta tid för att tänka över om ny förmögenheten ska tillföras bolaget. När väl den första kontrollstämman genomförts ges ägarna därför åtta månaders rådrum. Under denna rådrumsfrist kommer styrelsen normalt vara upptagen med bolagets ekonomi och med att förbereda eventuella rekonstruktionsplaner. Det är viktigt att notera att de regler vi nu talar om inte ställer upp någon särskild aktivitetsplikt för styrelsen under rådrumsfristen fram till kontrollstämma nr 2.

Kontrollstämma 2

Däremot gäller det för styrelsen att förbereda kontrollstämma 2, som alltså ska hållas senast inom åtta månader från den första. Vid stämma 2 är det upp till bevis. Om kontrollbalansräkning nr 2 (granskad av en revisor) framläggas, som visar att hela aktiekapitalet täcks av förmögenhet, kan bolagets verksamhet fortsätta.

Endast kontrollbalansräkningen har verkan som bevis för att kapitalbristen läkts. Det lönar sig inte att försöka visa att ekonomin i sista sekund hamnat på rätt köl genom exempelvis lyckade affärer.

Redovisas täckning av aktiekapitalet behöver stämman inte fattas något beslut alls. Men saknas täckning ska en avveckling ske, något som stämman ska besluta om. Annars måste styrelsen, för att undvika betalningsansvar, inom två veckor hos domstol begära bolaget i likvidation, 25:17 2 st ABL.

Medansvaret vid passivitet

Om styrelsen är för sent ute är styrelsens ledamöter skyldiga att betala bolagets åtaganden som därefter uppkommer, 25:18 ABL. Det är i huvudsak tre typfall som aktualiseras. I vart och ett av dem är en förutsättning att ansvar för bolagets rörelse drivits vidare trots att den kritiska gränsen passerats. Har inga affärer genomförts eller har aktieägarna fattat beslut om likvidation blir givetvis ingen påföljd aktuell. Betalningsansvar uppkommer vid underlåtelse eller dröjsmål med att:

1. Upprätta kontrollbalansräkning nr 1 och låta (eventuell) revisor granska den;
2. Sammanfalla kontrollstämma nr 1; eller
3. agera i anslutning till kontrollstämma nr 2.

Den dominerande svårigheten är att skaffa sig en bild av om den kritiska gränsen verkligen passerats och således om styrelsen borde ha upprättat kontrollbalansräkning.

Återställande av aktiekapitalet, läkning/reksontruktion m.m.

Som vi sett är tanken med reglerna om tvångslikvidation att en sanering av bolagets ekonomi ska övervägas. Ägarna bör ges en möjlighet att tillskjuta ny förmögenhet till det krisdrabbade bolaget. Att bolaget har kapitalbrist säger som vi förstår inget om dess framtidsutsikter. Många nystartade företag har vid starten höga kostnader och begränsade intäkter, varför en förmögenhetsbrist ofta är naturlig.

Aktieägartillskott

Det är inte ovanligt att aktieägarna gör s.k aktieägartillskott i syfte att komma förbi en kapitalbrist. Ett sådant tillskott när frivilligt, men om alla ägarna tror på bolaget och skjuter till kontanter i proportion till sina aktieinnehav kan man säga att pengar endast flyttas från ägarens börs till den förmögenhet som aktierna representerar. Det kan också vara så att bolagets fordringsägare önskar rädda ett bolag ur en tillfällig kris genom att efterskänka fordringar. I det senare fallet brukar man tala om förhandsackord (som ett alternativ till efterskänka fordringar).