Alla kategorier › M&A - Företagsöverlåtelser ›

Köpeskilling

För säljaren är erhållandet av en fördelaktig köpeskilling den viktigaste omständigheten vid en företagsöverlåtelse. För en säljare är det naturligtvis bäst att erhålla en kontant köpeskilling som sin helhet betalas ut vid tillträdet och vars erläggande inte är beroende av några framtida förutsättningar, t.ex. att köparen erhåller nödvändiga krediter för genomförandet av förvärvet. Som redogörs för nedan finns en rad alternativ till att köpeskillingen betalas ut i sin helhet vid tillträdet. I tillägg till dessa mer komplexa metoder, förekommer det naturligtvis även att hela eller delar av köpeskillingen erläggs vid ett tillfälle som inträffar efter tillträdet. Det förekommer även, framförallt då köparen är en riskkapitalist, att säljaren erbjuds att återinvestera en del av köpeskillingen. Detta görs huvudsakligen för att binda en viktig ägare till bolagets fortsatta verksamhet, men ibland även som en delfinansiering av köparens förvärv. Säljaren återinvesterar då normalt inte i målbolaget utan i ett ägarbolag som satts upp med enda syftet att äga aktierna i målbolaget (ett s.k. SPV, special purpose vehicle).

De vanligaste alternativen till att köpeskillingen erläggs i kontanter är att ett förvärvande bolag betalar säljarna genom utställande av skuldebrev eller med egna aktier, s.k. aktiebyte eller share swap (se nedan).

Eftersom den svenska marknaden för företagsöverlåtelser är starkt internationaliserad, utgör valutarisker ofta ett påtagligt problem i transaktionerna. Av förklarliga skäl går det inte att lämna några närmare råd om hur parterna ska förfara för att hantera dessa risker, men ett råd är att alltid vara tydlig med vilken valuta som avses. Detta bör klargöras i budbrevet.  

Aktiebyte / Share swap som köpeskilling

Erläggande av köpeskillingen i köparens egna aktier sker genom en apportemission. Köparen emitterar aktier till säljaren mot att säljaren apporterar aktierna i målbolaget som emissionslivkid. Ett aktiebyte medför ofta mycket merarbete i transaktionen eftersom även säljaren behöver undersöka köparen närmare genom någon form av due-diligence undersökning. Säljaren får ju betalning i aktier i köparbolaget och det överenskomna värdet på dessa måste verifieras. Det blir således fråga om två parallella värderingar – en av målbolaget och en av köparen. Upplägg kring aktiebyten kan vara mycket komplicerade och genomförs i flera led med många inblandade bolag. Anledningen till genomförandet av sådana komplicerade transaktioner kan vara många, varav skatteskäl torde vara ett av de vanligare.

Anledningen till att en säljare är villig att acceptera annat än kontant köpeskilling är många, men kan sammanfattas som ett övervägt affärsbeslut, viljan att sälja och möjligheten att sälja till någon annna köpare.

Tilläggsköpeskilling

En tilläggsköpeskilling kan utgöras av en s.k. earn.out ( se nedan) eller en mycket enklare mekanism, t.ex. genom en senarelagd köpeskilling eller en utbetalningsplan.

Fördelen med en senarelagd utbetalning är givetvis ekonomiska, men de gör även att säkerheten för köparen ökar. Behovet av en escrow minskar om köparen har kontroll över en del av köpeskillingen till tiden efter det att köparen har haft tid på sig att upptäcka eventuella garantibrister. Som en konsekvens av detta utgörs säljarens nackdelar av en senarelagd köpeskilling inte bara av den ekonomiska risken och avsaknaden av möjligheten att placera köpeskillingen för förräntning redan vid tillträdet, utav även av att köparens vilja att kräva ersättning för garantibrister riskerar att öka om köparen bara behöver innehålla medel istället för att kräva ut dessa från säljaren genom en juridisk process. För att skydda sig mot detta är det bra för säljaren att kräva att köparen väcker talan i händelse av krav i enlighet med vad som anges nedan under rubriken “escrow”.

Earn-out

I vissa situationer görs priset för ett bolag beroende av framtida händelser. En sådan lösning kan bli aktuell t.ex. om parterna är osäkra eller oense om ett bolags egentliga värde, eller om köparna vill säkerställa att säljare som är verksamma i bolaget kvarstannar som aktiva medarbetare i verksamheten. De framtida faktorer som kan mätas för beräkningar av sådan tilläggsköpeskillingar varierar mycket och några exempel är:

1. Uppnående av affärsplanen;
2. Utgiftsminskningar;
3. Vinst/intäkter;
4. Ökning av antalet kunder.

Av de ekonomiska variabler som används är omsättningen normalt det bästa måttet, eftersom det är svårast att manipulera omsättningen i bokslutet.

Om säljaren är berättigad till ytterligare ersättning baserad på t.ex. målbolagets framtida resultat är det viktigt för säljaren att kontrollera bolagets drift under earn-out perioden eller i vart fall det sätt på vilket earn-outen beräknas. Det är normalt en enkel sak för en köpare, som ju erhåller full kontroll över målbolaget vid tillträdet, att säkerställa att målbolagets resultat under earn-out perioden blir så dåligt som möjligt. De restriktioner för köparens drift av bolaget som säljaren behöver före in i aktieöverlåtelseavtalet (SPA) för att skydda sig mot sådana otillbörliga åtgärder av köparen brukar ibland, med en engelsk term kallas för “ring fencing”.

Tilläggsköpeskillingar som är beroende av framtida variabler är svåra att reglera på ett tillfredsställande sätt i avtal och som en konsekvens är detta den kanske vanligaste orsaken till att tolkningen av avtal om aktieöverlåtelser avgörs i skiljeförfaranden. Av denna anledning för tilläggsköpeskillingar om möjligt undvikas. En annna vanlig orsakt till skiljeförfaranden avseende aktieöverlåtelseavtal är köpeskillingsregleringar (se nedan).

Det är även ganska vanligt förekommande att en köpare vill att en tilläggsköpeskilling endast ska utbetalas om en viss person stannar kvar som verksam i målbolaget under en övergångsperiod. Om denna person är säljare finns det en risk att skattemyndigheten anser att tilläggsköpeskillingen utgör inkomst av tjänst. Säljaren riskerar således att beskattas för intäkten som lön om målbolaget riskerar att behöva erlägga sociala avgifter.

Se här för mer information.

Escrow

Om en köpare erlägger hela, eller en mycket stor del av köpeskillingen vid tillträdet saknas möjlighet att hålla inne framtida betalning om ersättningsskyldighet för säljaren uppstår med anledning av företagsöverlåtelsen. Sådan ersättningsskyldighet uppstår t.ex. genom att en brist i en av säljarens utställd garanti visar sig föreligga.

För att köparen inte ska utsättas för risken att det inte finns några pengar att hämta från säljaren använder sig parterna ofta av den lösningen att köparen deponerar en del av köpeskillingen på ett spärrat konto hos tredje man, s.k. escrow. Om säljaren är ett tomt holdingbolag brukar köparen även kräva någon form av borgen.

Ett escrow-belopp kan placeras i ett konto antingen i säljarens eller köparens namn. Det är kommersiell uppgörelse vem som ska erhålla räntan. De deponerade medlen släpps till säljaren på ett eller flera i förväg fastställda datum, såvida någon tvist inte uppstått som kan leda till ersättningsskyldighet för säljaren före ett sådant datum. Om tvist har uppstått kan köparen meddela tredje man hos vilken medlen finns deponerade om tvisten. Om tvist har uppstått avseende visst belopp kommer den tredje mannen inte att släppa detta belopp inom tvisten slutligen avgjorts. För att köparen inte ska “spärra” belopp för att sätta press på säljaren bör köparens åläggas att väcka talan vid domstol/skiljenämnd inom viss tid efter det att medlen spärrats. Väcks inte talan inom sådan tidsfrist bör de spärrade medlen släppas till säljaren i enlighet med escrow-avtalet som om inget meddelande om tvist hade lämnats av köparen.

Köpeskillingsreglering (purchase price adjustment)

Priset för målbolaget baserar sig normalt på bud från köparen. Sådana bud är normalt angivna baserade på vissa finansiella förutsättningar, t.ex. att målbolaget inte innehåller några skulder eller kontanta medel. Om dessa förutsättningar skulle avvika från antagna nivåer behöver köpeskillingen i anbudet regleras. Eftersom denna reglering normalt sker på överlåtelsedagen, måste justeringen oftast ske efter tillträdet. Många aktieöverlåtelseavtal innehåller därför justeringsmeknaismer baserade på de av köparen, i budet angina eller senare reviderade finansiella förutsättningarna. De vanligaste finansiella värden som mäts vid köpeskillingregleringar är:

1. Nettokassa/nettoskuldsättning (net cash/net debt) – banktillgodohavanden minus räntebärande skulder;
2. Rörelsekapital (working capital) – omsättningstillgångar minus kortfristiga skulder;
3. Eget kapital.

Eftersom slutlig reglering av köpeskillingen ofta görs efter tillträdet behöver parterna överenskomma om en process för hur denna reglering ska gå till.

Frågor som kan bli föremål för förhandling i samband med upprättandet av de avtalsregleringar som styr mekanismen för fastställande av den slutliga köpeskillingen är bland annat:

1. Vem som ska upprätta den första beräkningen;
2. Inom vilka tidsramar det första utkastet och efterföljande svar måste upprättas;
3. hur detaljerade respektive beräkningar måste vara och vilken tillgång respektive part ska få till motpartens bakgrundsmaterial etc;
4. På vilken nivå redogörelsen ska ske;
5. Om beräkningen ska ske som ett totalbelopp eller post för post;
6. Vem som ska vara utsedd att pröva tvister;
7. Vad som ska anses utgöra ett fel i beräkningen; samt
8. Hur den utsedde revisorns avgörande ska se ut om om det ska vara slutgiltigt.