Alla kategorier › M&A - Företagsöverlåtelser ›

Letter of Intent – Avsiktsförklaring

För att parterna vid en planerad företagsöverlåtelse snabbt ska kunna säkerställa att fortsatta förhandlingar har tillräckliga förutsättningar för att bli framgångsrika väljer man ofta att underteckna ett kort, icke bindande avtal. Detta avtal har flera olika beteckningar, t.ex. avsiktsförklaring, principöverenskommelse, term sheet eller letter of intent (LOI).

Vad är syftet med en avsiktsförklaring (LOI)?

Genom att ingå en avsiktsförklaring (LOI) kan parterna känna sig mer komfortabla med att dra på sig stora transaktionskostnader och avtal om exklusivitet. Exklusivitet i detta sammanhang innebär att säljare åtar sig att inte förhandla med annan potentiell köpare under en viss tid. I dessa inledande avtal regleras med fördel även den fortsatta processen, som när och hur due diligence-undersökningen ska genomföras samt sekretess. Om parterna kommer överens om de stora frågorna i ett inledande avtal minskar riskerna drastiskt för att man inte ska komma överens i de mer detaljerade frågorna i en senare förhandling.

Även om dessa avsiktsförklaringar generellt sätt inte är bindande för parterna, så utgör de ramar för de fortsatta förhandlingarna som parterna behöver starka motiv för att göra avsteg från.

Exklusivitetsåtagande i en avsiktsförklaring (LOI)

Syftet med ett exklusivitetsåtagande är att ge köparen trygghet i att förvärvet tillfälligt inte är konkurrensutsatt och att säljaren har en allvarligt menad avsikt att försöka nå fram till slutliga avtal med köparen. Köparen kan då lättare motivera de höga kostnader som oftast är förknippade med due diligence-undersökningen. Det är inte ovanligt att ett exklusivitetsåtagande förensas med ett vite enligt vilket säljaren ska utge ett fastställt belopp vid brott mot exklusivitetsåtagandet. Syftet med detta är givetvis som vid andra viten, att den skadelidande parten slipper bördan att visa liden skada vid brott mot åtagandet.

Det kan ifrågasättas om ett exklusivitetsåtagande binder en säljare som verkligen vill hålla ytterligare en aktör varm eftersom det givetvis finns många möjligheter att diskutera med andra personer utan att rent faktiskt bryta mot åtagandet. Det är dock svårt att lyckas kringgå ett exklusivitetsåtagande utan att förlora tid, vilket är ju också är det huvudsakliga syftet. Ett exklusivitetsåtagande bör därför anses tillföra värde för köparen i en förhandlingsprocess.

Break-up fee i en avsiktsförklaring (LOI)

Det förekommer att även säljaren åläggs en “break-up fee”. En sådan bestämmelse har då en funktion snarlik exklusivitetsåtagandet. Problemet med bestämmelser som break-up fees är att parterna inte har färdigförhandlat villkoren för affären när bestämmelsen överenskoms. Det kan då bli svårt att formulera bestämmelsen så att diskussioner om vem som faktiskt avbrutit förhandlingarna undviks. Om parterna inte kommer överens om ett villkor i ett SPA (aktieöverlåtelseavtal), vem är det då som inte fullföljt affären? Alternativet skulle då vara att sälja bolaget utan avtal, vilket inte heller är någon aptitlig lösning för någon av parterna.

Läs mer här.